Ledsen
Jag vill vara lycklig, vara glad, gilla livet, men det gör jag inte =(. Jag kan inte, det går inte. Jag är bara så ledsen. Så nere, så deppad. Är det kanske för att jag hetsäter mindre nu? Har ju varit hos mamma länge och med mina syskonbarn och ätit helt "normalt". Visst, jag har inte ätit glass när de andra gjort det, och jag väljer konsekvent bort de mesta kolhydrater till maten, men ändå, ätit mig mätt. Kommer känslorna fram då? Det sägs ju det, att de kan göra det. Komma fram när man inte dövar dem med hetsätning och kräkning.
Det jag vet säkert är att jag känner mig väldigt, väldigt ledsen, övergiven och ensam.
Mamma kom hem! Jag vill dö. Jag vill inte leva mer kära mamma. Du födde fel barn, ett som inte var avsett att leva. =(
Det skär i min själ när jag läser ditt inlägg för jag vet känslan av att inte orka mer. jag kan ligga brevis toalettstolen o gråta i timmar och bara vilja försvinna .raderas från jorden yta. jag vet hur det känns o de är sååå för jävligt! ingen förtjänar att må så. Du förtjänar inte att må så!!Jag har precis läst bulimibiblen av sofia jensfeltoch nu vill jag verkligen ta tag i min ätstötning. orkar inte leva så här längre.Det är ingetliv.vill ge tillsfriskandet en chans. kan verkligen rekomendera den boken. om man känner att man orkar möta sanningen om sin sjukdom och är i de stadiet att man är berredd att verkligen försöka att bli frisk.
Ensamhet är tycker jag bland de värsta. jag klarar ite av den.
Vi gar ett liv här på jorden o vi är värda att må bra under den tiden! (hoppas jag kan ta till mig dom orden själv innom en snar framtid)
kram på dig! o du är inte ensam..
åh, vad jag känner med dig! ge inte upp, försök stå ut, lyssna på dig själv. Får du ingen vård? det är ett jättestort steg att söka hjälp men definitivt värt det! Föreställ dig ett liv utan tårar, ett liv där du vågar utmana dig själv, lyckas, misslyckas, glädjas - inte gömma dig bakom maten. det är du definitivt värd!
kramar
aldrig aldrig aldrig ge upp!!!
Finns ett liv, men på vägen från ätstörningshelvetet sätts man på prov, allt för många gånger, men att sedan se ljuset i tunneln, veta att det inte är ett mötande tåg... *Glädje & Lycka!!*
även du kommer dit en dag, bara du fortsätter kämpa! Styrkekramar//Nikki
Styrkekramar till dig!! Ge inte upp, det är OK att vara ledsen o nere ibland, tillåt dig själv att vara det. Det går över, vissa dagar upp vissa dagar ner. Känslorna kommer fram när vi inte dövar och trycker ner dem genom hetsätning eller annan flykt. Låt känslorna komma, även om det är sorg, ilska, rädsla. Tänk att du får träna på att ta hand om dina känslor utan att fly! Kram
hej :)
läser din blogg och känner verkligen igen mig själv. ja har typ "nyss förstått" att ja har någon form av bulimi, du vet, ena stunden så vill man äta nyttigt och träna, sen kommer suger och man hetsäter sig alldeles proppmätt, sen mår ja så dåligt över allt jag ätit. ja hatar min kropp och har försökt med att äta nyttigare, men ja har insett nu att ja måste få hjälp, prata med någon osv. det känns bra att veta att andra känner ungefär samma som mig (vill ju såklart inte att andra ska må dåligt, men man känner sig inte ensam när man vet att andra lider av samma sak) och nu ska ja ta tag i min "sjukdom", med eller utan någon annans hjälp. livet är för kort för att gå och må dåligt över sin vikt och det man äter. var stark och kämpa :) du kommer klara de om du verkligen bestämmer dig för det!
